Så åkte vi bil till Lofoten från Kebnekaise fjällstation. Det var högsommar och vi var i börjat av augusti och temperaturen var nästan + 30 grader. Vi slog upp tältet på tältade på Kabelvåg camping. Det var hemskt att bo i tältet.
Sedan åkte vidare till Helladsöya, Hauklands beach och Reinebringen.
Vi åker norrut och skulle till Lofoten, men bestämde att vi testa Kebnekaise först. Sommaren var varm, ljummen och himlen var klar. Vi parkerade bilen vid Nikkaluokta, är en by i Gällivare kommun. Sedan bestämde vi skulle flyga med en helikopter och fort gick det.
Egentligen hade vi lite bråttom då vi skulle till Lofoten, sedan skulle vi ta båten till Bodö och Saltströmmen och därefter till Eidfjord och våra vänner där. I alla fall tog vi helikoptern och ca 15 – 20 min till Kebnekaise fjällstation.
Här ser ni vår helikopter, vårat tält Nallo 3 GT och framför allt fjällmassiven.
Vi var tämligen tränade med det tog oss 16 timmar till toppen och till tälten igen. Sedan hade vi hört om Kaffedalen och den var tuff.
Kaffedalen kallas den dal i Sverige som ligger mellan Vierramvare och Kebnekaise, vilken man passerar söderifrån, om man tar den så kallade Västra leden upp på Kebnekaise.
Men vi var trötta och griniga, men strax innan midnatt stapplade till dusch, mat och sova. Vi vaknade tidigt och bestämde att vi skulle ta helikoptern till Nikkaluokta.
Efter det tog vi bilen till Lofoten.
Vi har fiskat med vänner på Hardangerfjället. Jag har känt dessa personer i ett kvarts sekel, då jag arbetade med att vara kommunelege i fjorden. Vi har träffats varje år sedan dess.
Den äldre vänner som heter Hans bor i Simadalen, äger en tolvedel i Svolnosvatnet på Hardarangerfjället, så vi får fiska där.
En gammal stig från Eidfjord över Hardangervidda.
Tymberløypet är en av de äldre stigarna över Hardangervidda och användes sannolikt redan på 1500-talet. Stigen börjar vid Måbøgård och kommer upp på fjället vid den övre utfarten i Dalbergtunnel. Turiststigen in till Vøringsfossen anlades 1872 av Den Norske Turistforening som ridväg för engelska turister. Den gamla riksvägen, R7, bygdes 1916 och är fortfarande öppen för vandring och cykling. Lokalhistorikern Per M. Bremnes har skrivit om dessa gamla ”slepor” över Hardangervidda (1,2,3). Turgruppen ”Trampa på” skriver också om Eidfjord och Måbødalen. På Digitalt Museum finns många gamla kort från Eidfjord och omgivningen.
Denna tur börjar i øvre Eidfjord. Har ser vi in mot Måbødalen med Måbøberget rätt fram. Själva Tymberløypet börjar först längre upp vid Måbøgård.
Lund, øvre Eidfjord.
Riksväg 7 med vägbro över Bjoreio. Till höger om det hittre brofästet börjar stigen som följer Bjoreios östra sida. Stigen är vacker och lätt att gå. Naturen är närma med höga hotande fjäll och bruset från älvens vatten.
Till en början är det ganska öppen terräng.
Bilderna är från försommaren och grönskan är då intensiv.
Stigen går ömsom i lövverket och ömsom alldeles nere vid älven.
Det är inga problem att hitta då stigen är lätt att följa.
Tvärs över RV7 finns Kallebu.
En liten stenbod som skall vara uppförd av Kalle, en svensk norsk anläggningarbetare på 70-talet. (redigerat 7/1 2014 då en släkting till mannnen hörde av sig till redaktionen och bad om rättelse om ursprung. Ulrika Lindh)
Strax efter Måbø bru. Här börjar Tymberløypet och den gamla stigen ses ovanför vattnet. I bildens vänstra kant anas den gamla RV7.
Här är stigen i ett bra skick och det är lätt att vandra. Längre in är det mycket nedfallen sten och lite mer krävande att ta sig fram.
Något längre upp ses Fossli hotell trona på kanten. Bilden är tagen från den gamla RV7. Tymberløypet gär till nere till vänster om vägen alldeles invid älven Bjoreio. På den gamla bilvägen går cykeldelen av världens tuffaste triathlon.
T-märkt stig bland stora rasmassor. Det är inga som helst problem med att hitta rätt.
Grunden av den gamla Fossastova.
Lastbilrester på stigen. Många lastbilar har kört över kanten på den gamla RV7.
Nästan inne vid Vøringfossens fot. Forsen är nu reglerad och man kan nästan inte föreställa sig hur den vilda forsen tedde sig. Här finns gamla foton över Måbødalen och bygden i övrigt.
Från turiststigen avgår Tymberlöypet till höger. Delningstället är inte svår att upptäcka.
Rester av den gamla arbetsbaracken som användes vid ombyggnationen av RV7.
Tymberløypet täcks av vegetation och ställvis av nedfallna träd. Det är dock lätt att följa den gamla stigen.
Rostig järnkrampa i sten.
Stigen anas här under vegetationen. Bitvis är det svårt att ta sig fram.
Så småningom försvinner stigen i rasmassor. Här skall man helst undvika att gå då stenmassorna är instabila. Börjar de röra på sig så har man ingenstans att ta vägen.
Nedan slutar Tymberløypet, för evigt dolt av ett stort rasparti.
I skogspartiet till vä om raset och nedanför Storgilstunnel gick Tymberløypet vidare upp mot Hardangervidda.
Här kommer man inte längre till fots. Vill man se hur Tymberløypet slutat får man ta bilen och köra genom tunnlarna upp till fjälls. Det finns parkeringmöjligheter strax till höger precis vid utfarten från den sista tunneln, Dahlbergstunneln
Bilden är tagen strax utanför Dahlbergstunneln i riktning mot Måbødalen.
Rester av Tymberløypet till höger om RV7 precis vid den övre mynningen av Dahlbergstunneln.
Vidare mot Feet och Hardangervidda.